Infrastruktur är ett hett område. När vi diskuterar hållbara städer ses just det som en viktig parameter i sammanhanget. Dessutom har det satsats en hel del medel för investeringar, utveckling och underhåll. Bana, väg har flera år varit ett starkt område men även vattensystemet, med dess ledningar behöver en rejäl uppfräschning.

Inom Svenskt Näringsliv finns en grupp från olika branscher som diskuterar regeringens satsningar. Vid senaste mötet var anslagsfinansieringen i fokus. Innebär den möjligheter eller begränsningar? Överhuvudtaget tycker gruppen att regeringen borde satsa mera. Det lagreglerade överskottsmålet och utgiftstaket, i kombination med storleken på statsskulden ger Sverige ett skuldfritt netto, dvs de tillgångar staten har är större än den befintliga statsskulden. För att få loss mer pengar har Svenskt Näringsliv presenterat ett reformförslag som – i korthet – skulle innebära att infrastrukturen bolagiseras och förs in i ett statligt holdingbolag.

Många menar att utgångspunkten är att i grunden är infrastrukturen ett naturligt monopol och därmed en kollektiv nyttighet. Problemet är dock att investeringarna i infrastrukturen inte följt BNP-utvecklingen. Idag säger man att skulden är ca 200 mdr kronor. Som en naturlig följd frågar man sig: Varför inte kompletterande finansiering? Trängselskatt är ett exempel, broavgifter ett annat och därtill kan man lägga stora fonders (försäkrings-/pensionsbolag) intresse av att medverka med delfinansiering.

Diskussioner och utspel fortsätter. Tyck gärna till. Håll dig uppdaterad via Facebook och vår blogg.

Lena Wästfelt