I början av året antog EU-parlamentet och EU:s ministerråd nya direktiv för offentlig upphandling. Direktiven styr innehållet i den svenska upphandlingslagstiftningen om det som upphandlas överstiger vissa tröskelvärden. EU:s medlemsstater har två år på sig att föra in de nya reglerna i nationell lagstiftning. Det betyder att förändringarna ska vara införda i svensk lagstiftning senast i början av år 2016.

För Sveriges del betyder det att bestämmelserna i LOU och LUF kommer att genomgå omfattande förändringar. Förändringarna förväntas träda i kraft senast i början av 2016. Nedan finns en sammanställning över åtta viktiga nyheter i det nya upphandlingsdirektivet för klassisk sektor.

1. Förhandlat förfarande under konkurrens

Utrymmet för att använda ett förhandlat förfarande med annonsering har utökats i det nya direktivet. Man kommer även kunna använda förfarandet när:

  • den upphandlande myndighetens behov inte kan tillgodoses utan anpassning av lättillgängliga lösningar
  • en lösning inbegriper formgivning eller innovativa lösningar, eller
  • när den upphandlande myndigheten inte kan utarbeta tekniska specifikationer med tillräcklig precision avseende en standard m.m.  

Som tidigare kommer man inte att få förhandla om minimikrav som ställts i upphandlingen och inte heller om tilldelningskriterierna. Man kommer inte heller att kunna förhandla om de slutliga anbuden. 

2. Innovationspartnerskap

Ett nytt förfarande, innovationspartnerskap, har införts. Syftet med förfarandet är att skapa ett partnerskap för utveckling av en innovativ tjänst, produkt eller byggentreprenad som därefter köps in om den motsvarar överenskomna prestandanivåer och kostnader. Förfarandet ska tillgodose behov som inte kan tillgodoses genom befintliga lösningar. Förfarandet består av en innovativ/utvecklingsinriktad del och en kommersiell del.  Partnerskapet är strukturerat i etapper efter stegen i forsknings- och innovationsprocessen. Den upphandlande myndigheten kan avsluta förfarandet efter varje etapp och inleda ett nytt upphandlingsförfarande för återstående etapper. Förhandling kommer att vara tillåten. Kontrakt ska tilldelas på basis av det anbud som är mest ekonomiskt fördelaktigt.

3. Uppdelning av kontrakt

Om en upphandlande myndighet väljer att inte dela upp ett kontrakt kommer den upphandlande myndigheten att behöva ange de huvudsakliga skälen för detta. Den upphandlande myndigheten kommer också att få begränsa antalet delar av ett kontrakt som kan tilldelas en anbudsgivare.  Medlemsstaterna får göra det obligatoriskt i nationell rätt att dela upp ett upphandlingskontrakt i separata delar.

4. Tilldelningskriterier

Ett upphandlingskontrakt kan idag tilldelas enligt lägsta pris eller enligt en sammanvägning av pris och olika kvalitetsparametrar. Tilldelning av ett kontrakt ska nu även kunna baseras på kostnad genom en analys av kostnadseffektivetet, t ex livcykelkostnader. Det är också tydliggjort att sättet att organisera den personal som ska verkställa kontraktet får utvärderas. Direktivet ger även medlemsstaterna en möjlighet att i nationell lagstiftning föreskriva att enbart priset eller kostnaden inte får användas som enda tilldelningskriteriet. Det finns också en möjlighet för medlemsstaterna att i nationell lagstiftning begränsa lägsta pris/kostnad till vissa kategorier av upphandlande myndigheter eller vissa kategorier av kontrakt.  

5. Onormalt låga anbud

Det blir nu obligatoriskt för de upphandlande myndigheterna att begära en förklaring från anbudsgivare till priser som verkar vara onormalt låga. Den upphandlande myndigheten behåller sin rätt att förkasta anbud när bevis från anbudsgivare inte på ett tillfredsställande sätt förklarar anledningen till låga priser eller kostnader.

6. Europeiskt enhetligt upphandlingsdokument

Det ska införas ett europeiskt enhetligt upphandlingsdokument som ska innehålla en egen försäkran från anbudssökande/anbudsgivare. Försäkran ska fungera som ett preliminärt bevis främst för att det inte föreligger några uteslutningsgrunder och för att urvalskriterier är uppfyllda. Den upphandlande myndigheten ska godta försäkran som ett preliminärt bevis men kommer när som helst under en upphandling att kunna begära att en anbudssökande eller en anbudsgivare lämnar in kompletterande dokumentation om det krävs för att upphandlingen genomförs på ett korrekt sätt. Den anbudsgivare som blir tilldelad kontraktet ska lämna in uppdaterade kompletterande dokument.   

7. Urvalskriterier, ekonomisk och finansiell ställning

Den minsta årliga omsättning som en upphandlande myndighet kommer att kunna kräva av anbudsgivare för att säkerställa kapacitet för att fullgöra ett kontrakt blir två gånger det uppskattade kontraktsvärdet. Kravet kommer att få ställas högre om det är motiverat exempelvis på grund av speciella risker med ett uppdrag. Den upphandlande myndigheten kommer då att behöva ange huvudskälen för ett överskrida gränsen. Om ett kontrakt delas upp i olika delar är huvudregeln att begränsningen ska gälla för varje del.

8. Elektronisk upphandling

Det kommer att bli obligatoriskt att samtliga meddelanden, t ex meddelanden om tilldelning av kontrakt, ska överföras i elektronisk form. Det blir också obligatoriskt att förfrågningsunderlag ska vara elektroniskt tillgängliga och att anbud ska lämnas in elektroniskt. Medlemsstaterna har två år på sig från det att direktivet träder ikraft för att övergå till kommunikation med elektroniska medel.