Vissa skillnader i införandet av EU:s bemanningsdirektiv (2008/104/EEG) i Norge och Sverige

Bemanningsdirektivets bestämmelser har införts i Norge och Sverige. Dessa trädde i kraft den 1 januari 2013 i respektive land. Vissa av STD-företagens medlemsföretag driver verksamhet i Norge och STD-företagen har därför tagit fram en promemoria rörande vissa skillnader i införandet av bemanningsdirektivet i de två länderna.

En stor skillnad som kan noteras är att det i Norge krävs särskild grund för att kunna hyra in arbetstagare från ett bemanningsföretag. Detta är i Norge tillåtet i samma omfattning som det är tillåtet att anställa någon tillfälligt. Ett bemanningsföretag är i norsk lag definierat som ett företag som har till ändamål att bedriva uthyrning. Inhyrning av arbetstagare kan också ske från produktionsföretag. Ett produktionsföretag definieras i Norge som ett företag som inte har till ändamål att bedriva uthyrning. När det gäller inhyrning från produktionsföretag finns det också begränsningar för när inhyrning får ske men andra regler gäller än när inhyrning sker från ett bemanningsföretag. I Sverige får inhyrning av arbetstagare alltid ske oavsett om arbetstagaren är anställd av ett bemanningsföretag eller inte.

Den centrala bestämmelsen i bemanningsdirektivet är likabehandlingsprincipen. Den betyder att vissa grundläggande arbets- och anställningsvillkor, som lön och arbetstid, ska vara desamma som vid anställning direkt i kundföretaget för utförande av samma arbete. I Sverige betyder likabehandlingsprincipen att om det finns kollektivavtal eller andra bindande bestämmelser hos kundföretaget som reglerar de grundläggande arbets- och anställningsvillkoren har den uthyrde arbetstagaren rätt till dessa villkor. Det finns inte något hinder mot att förmånligare villkor tillämpas av bemanningsföretaget. Finns det inte kollektivavtal eller andra bindande överenskommelser får man istället tillämpa annan lagstiftning. I Sverige finns det flera undantag från likabehandlingsprincipen.

I Norge har den uthyrde arbetstagaren rätt till samtliga generella bestämmelser om lön- och arbetsvillkor som gäller hos kundföretaget vid tidpunkten för inhyrningen. Saknas det generella bestämmelser om t ex lön ska man i Norge göra en hypotetisk bedömning av vilka villkor den uthyrde arbetstagaren hade haft rätt till vid en direkt anställning. Vid denna bedömning kan man t ex få titta på vilken lön anställda har som utför arbete som är jämförbart med det arbete som den uthyrde arbetstagaren utför. S.k. tariffavtal kan vara en faktor att utgå ifrån i bedömning. Tariffavtalen innehåller dock endast minimivillkor och den uthyrde arbetstagaren kan ha rätt till mer. I Norge finns det inte några undantag från likabehandlingsprincipen.

Läs STD-företagens PM (endast för medlemmar)