Hoppa till innehåll

Just nu är Trafikverkets nationella plan för infrastrukturen ute på remiss. Bristen på ingenjörer, i synnerhet med järnvägskompetens, kan vara det enskilt största hindret för att nå målen.

I veckan hade jag möjlighet att delta i regeringens samråd om Trafikverkets nationella plan, där även nye infrastrukturministern Tomas Eneroth deltog. Synpunkter lämnades av de närvarande remissinstanserna på olika sträckningars betydelse, samordning med flyg och båttrafik, underhållet i syd, underhållet i norr, trafiken till och från norska Narvik, trafiken till och från olika orter i norra Finland, och så vidare.

Överlag en bra eftermiddag, med konstruktiva tankar.

Och deltagarna gav en relativt positiv bild av Trafikverkets förslag. Satsningen på tåg-, cykel- och gångtrafik verkade uppskattas. De höga ambitionerna avseende klimatmålen likaså.

Sedan fanns det såklart en hel del synpunkter på höghastighetsbanans vara eller inte vara.

Det är givetvis en situation som uppkommit när våra viktiga infrastrukturinvesteringar under ett antal år har tappat fart.

Oavsett vilka projekt som ska rullas ut och där det i många fall är hög tid att komma igång, så är resursbristen, eller bristen på ingenjörer det som bekymrar mig. Eller ännu mer specifikt i det här sammanhanget: ingenjörer med järnvägskompetens. Det är givetvis en situation som uppkommit när våra viktiga infrastrukturinvesteringar under ett antal år har tappat fart. En situation där planeringen brustit och där vi nu har en utmaning i att komma ikapp och få upp investeringstakten.

Om Trafikverket, politiker och även samhällsbyggnadsbranschen pratar järnväg som aldrig förr verkar högskolorna inte riktigt vara en del av det samtalet. Redan idag är det en stor brist på forskning och institutionellt järnvägskunnande på våra tekniska högskolor. Och en vändning verkar inte vara nära förestående.

Om vi är överens om att järnvägen bör vara en central del av framtidens transportsystem med stora investeringar de kommande decennierna, så vore det märkligt om högskolan inte var en del av den kraftsamlingen.

Befintlig kunskap är på väg ut genom högskolornas dörr redan.

Jag framförde denna oro till ministern, som kort kommenterade att ”högskolorna ju är autonoma”. Må så vara. Men om bristen på kunskapsuppbyggnad på detta område är så uppenbar bör det bli en politisk fråga, som måste hitta kloka lösningar.

Och det brådskar. Befintlig kunskap är på väg ut genom högskolornas dörr redan. Och nya ingenjörer med järnvägskompetens behövs så snart det bara är möjligt.

*

I helgen bjuder vi som brukligt våra grannar på äppelpaj och kaffe. En enkel investering i grannsämjan på gatan har blivit en trevlig stund tillsammans med diskussioner om både stort och smått.

Trevlig helg!